OM jag fick se något fint! Så åker jag där i maklig takt genom en allé och plötsligt uppenbarar sig den mest fantastiska Karolinergård jag någonsin sett. Orörd sen 1700-talet låg den där och slumrade sin törnrosasömn. Jag stannade bilen, gick ut, förbannade mig själv över att jag inte hade kameran med mig. Faluröd träfasad, profilerade fönsterfoder i pärlgrått, fönsterbågar i ockragult, dörrar med vackra omfattningar. Taket var valmat och belagt med enkupigt tegel och skorstenarna var av huggen sten.
Gick till bilen igen och tänkte åka iväg men så ångrade jag mig och tänkte att jag bara MÅSTE få kika in genom fönstren. Det såg tillräckligt obebott ut för att jag skulle våga mig in på tomten men jag måste erkänna att det var lite med hjärtat i halsgropen. Vad skulle jag få se när jag kikade in där genom fönstren? . . .ett pågående styckmord? eller kanske skulle någon komma och lägga handen på min axel och ge mig värsta sortens utskällning så jag kissade ner mig . . .och jag som inte hade några extra byxor med mig. . .men NEJ jag skulle inte fega ur. Tassade fram till ett av fönstren, och kikade in, kände hur jag fick ståpäls över hela kroppen och benen blev alldeles svaga i knäna. Där var som om tiden stått still i 300 år! Det var bara vackra damer i krinoliner som saknades. Där fanns stora salar med breda skurgolv, kakelugnar, skåp och gustavianska soffor, slagbord och tallrikshyllor. Jag är KÄR . . . och jag behöver vinna några miljoner så jag kan ge ägaren till detta sagornas hus ett erbjudande han eller hon inte kan motstå.
Något annat som är svårt att motstå är hemlagad sylt och gelé!
Vi har turen att ha massor av vinbärsbuskar och igår kokade jag en omgång svartvinbärsylt och en omgång gelé. Det finns mer bär kvar att plocka men det lockar inte att sitta där ute när det är ösesjön ute (ösesjön = Hällregn på Dalsländska). Känner mig så himla redig när jag saftar och syltar, hihi!
Nu väntar sonen på fredagsmys. Ha en go fredagkväll på er!
Kram!
Kram på er så hoppas jag vi hörs snart igen med nya friska bilder!
Jag letar aldrig efter det perfekta eller det med störst ekonomiskt värde. Hjärtat styr och det spelar ingen roll om det är naggat och krakelerat. Det måste tilltala mig i hjärtat, och oftast är det sådant som det syns att det funnits med och använts i generationer som jag faller för.
Vackra bestick, även de udda, är jag alltid på jakt efter. . .
Likaså gamla vackra spetsar. Kan inte få för många av dessa! 
Å så en bild från insidan. Anledningen till att jag föll för detta skåp var den söta inredningen och dess nätta format. Sonen har idag en liten byrå för klädförvaring och det funkade jättefint när han hade mindre klädstorlek. Men grabben växer, kläderna blir större och byrålådorna går knappt att stänga längre så jag har länge letat efter ett lagom stort skåp.
Den solgula tapeten var den enda "moderna" tapeten som fanns i huset när vi köpte det. Den ska bytas ut som nästa projekt efter att badrummet blir klart. Blir en tapet med gammaldags mönster i en beige nyans istället.
Vi har ju ett aningens större drängskåp i vårt sovrum och det är också trärent men har en mer åldrad yta som jag gillar bättre än ytan på detta skåp. Det riktigt skrek . . . jag är AVLUTAD! och det går ju inte för sig att ha skåp som står och skriker så Patina-Carina sprang genast efter pensel och färg. Ett par dagar senare var linoljefärgen torr och patineringen ströks på och torkades av. Vill ni se exakt hur man går tillväga för att patinera på detta vis kan ni klicka 
Idag har jag varit i en av mina favoritbutiker. Tog med mig kameran och fotade lite av allt det vackra och tänker visa er detta i nästa inlägg. Kan hända är det några av er som har vägarna åt västkusten under semestern och då får ni inte missa denna pärla, men som sagt, mer om det i nästa inlägg.
