
Kvarnen
Idag har jag varit iväg till en gammal kvarn. Fotat bara för nöjes skull, för att det är så vackert med gamla byggnader och de gamla ting som hör till.


Har ni hört...?
Jag är så glad att vi fått en riktig brakvinter i år! Njuter varje sekund av gnistrande snökristaller och knarr under fötterna.
Snön ligger som ett isolerande vaddtäcke och dämpar alla ljud. Tystnaden är öronbedövande.
Jag älskar när det är så tyst att man kan höra snöflingorna falla...de klirrar lite svagt mot varandra!...Har ni hört det?
Snön ligger som ett isolerande vaddtäcke och dämpar alla ljud. Tystnaden är öronbedövande.Jag älskar när det är så tyst att man kan höra snöflingorna falla...de klirrar lite svagt mot varandra!...Har ni hört det?
Fransk fajans
Hej alla goa!
Nu ska ni få se vad jag köpte hos Nina Hartmann...

En liten såsskål och en miniterrin!
I såsskålen fanns det en liten julros men den klarade tyvärr inte att komma från värmen inne och övernatta i en kall bil ett par nätter i vintersverige så där har jag nu planterat en ny liten julros.

Tavlan med den vackra ramen hittade jag på en loppis. Kan inte få nog av gamla vackra ramar.

Den lilla miniterrinen stoppade jag full av mossa och krönte med något som jag faktiskt inte vet vad det är. Fyndade två likadana på loppis innan jul. Jag tycker de ser ut som små katolska kronor. Helt ljuvliga är de i alla fall.
Vore jätteroligt om någon av er vet vad de använts till!
KRAM
Bohemian hapserie
STORT TACK för alla rara omtänksamma kommentarer och mail jag fått från så många av er!
De har värmt mitt hjärta så gott. Tänk att så många av er TROR på mig, på min förmåga att fota. Det är rörande!
Tanken på en ny arbetsplats har börjat sjunka in och jag ska göra det allra bästa jag kan för att det ska fungera.
Hur gärna jag än skulle vilja jobba med foto och styling på heltid så är jag inte där än att jag kan försörja mig på det. Konkurrensen är stenhård men jag tar ett steg i taget så får vi se vart denna nya stig leder :)

För en vecka sedan satt jag och Anna och fikade på Nina Hartmanns helt ljuvliga nyöppnade Bohemian Hapserie i Ängelholm. (Klicka på bilden för att se den större).
Undrar just hur länge hon väntat på att den lokalen skulle bli ledig. Den var som gjord för hennes butik och café.
Ett gammalt vackert hus med välvda fönster och högt i tak. Fullt av vackra ting och goda bakverk. Mmmm mums...dit vill jag åka igen :)
Vad jag köpte där får ni se en annan gång ;)
Har ni förresten sett att Annas hem finns med i senaste numret av Jeanne d´Arc living!
Hela 18 sidor med inspirerande text och fotografier. Jättemycket annat vackert och inspirerande att njuta av var det som vanligt också.
En STOR VARM KRAM till er alla!
Mörker råder och inte ens den gnistrande snön kan lysa upp tillvaron...
Tack alla fina ni fina människor som skriver så goa kommentarer! Om ni visste hur mycket ni betyder!
Helgen har varit helt underbar.
Jag och Anna har var på resa genom södra Sverige. Vi besökte Nina Hartmanns Bohemian Hapserie, loppisar, övernattade hos Gua och hennes familj (som jag förövrigt är helt kär i...puss, puss, puss på er!).
Vi har också besökt ett par fantastiska hem där vi gjort reportage. Stort tack för att ni öppnade era hem för oss!
Idag var första dagen på jobbet efter jullovet...och tyvärr förde dagen med sig en överraskning jag helst hade varit utan. Jag brukar inte skriva om mitt jobb på bloggen...tycker inte att det hör hemma här men detta har gjort mig så ledsen att jag tappat lusten till allt, och det kommer kanske dröja ett tag innan jag orkar blogga igen så därför vill jag bara kort berätta...
Jag har jobbat på företaget i 22 år och under 18 av dessa har jag varit på den avdelning jag är nu. Under förra året fick vi in färre jobb och några av oss blev utlånade till andra avdelningar. Idag gick jag till min chef i hopp om att jag snart skulle få komma tillbaka till min ordinarie arbetsplats men fick istället veta att jag inom kort kommer att flyttas över permanent till den andra avdelningen. Allt hade väl varit frid och fröjd om jag hade trivts, men problemet är att jag vantrivs.
Jag vet att det kan tyckas som ett banalt problem för många. Människor blir sjuka, dör, folk kastas ut i arbetslöshet.
Jag är innerligt glad över att jag fortfarande har ett jobb, och jag hoppas att jag med tiden kan lära mig att trivas. Tårarna har varit många under dagen och just nu känns det tungt. Kanske kommer det att komma något positivt ur detta som jag inte kan se nu. Hoppas det.
Kram till er alla!
Helgen har varit helt underbar.
Jag och Anna har var på resa genom södra Sverige. Vi besökte Nina Hartmanns Bohemian Hapserie, loppisar, övernattade hos Gua och hennes familj (som jag förövrigt är helt kär i...puss, puss, puss på er!).
Vi har också besökt ett par fantastiska hem där vi gjort reportage. Stort tack för att ni öppnade era hem för oss!
Idag var första dagen på jobbet efter jullovet...och tyvärr förde dagen med sig en överraskning jag helst hade varit utan. Jag brukar inte skriva om mitt jobb på bloggen...tycker inte att det hör hemma här men detta har gjort mig så ledsen att jag tappat lusten till allt, och det kommer kanske dröja ett tag innan jag orkar blogga igen så därför vill jag bara kort berätta...
Jag har jobbat på företaget i 22 år och under 18 av dessa har jag varit på den avdelning jag är nu. Under förra året fick vi in färre jobb och några av oss blev utlånade till andra avdelningar. Idag gick jag till min chef i hopp om att jag snart skulle få komma tillbaka till min ordinarie arbetsplats men fick istället veta att jag inom kort kommer att flyttas över permanent till den andra avdelningen. Allt hade väl varit frid och fröjd om jag hade trivts, men problemet är att jag vantrivs.
Jag vet att det kan tyckas som ett banalt problem för många. Människor blir sjuka, dör, folk kastas ut i arbetslöshet.
Jag är innerligt glad över att jag fortfarande har ett jobb, och jag hoppas att jag med tiden kan lära mig att trivas. Tårarna har varit många under dagen och just nu känns det tungt. Kanske kommer det att komma något positivt ur detta som jag inte kan se nu. Hoppas det.
Kram till er alla!
Sådant som ingen annan visar...
Jag försöker ju hålla detta till att vara en inspirationsblogg och då är det kanske inte så smart att visa sådant här, men jag måste ändå få visa hur det kan gå när man bara ska pilla lite i en lös kant på en tapet.
Först en bild av taket som jag igår tog bort lös flagnande färg från och så här såg det ut innan jag spacklade taket en första gång.
I dag har jag slipat taket och spacklat en gång till...ja å så skulle jag bara ta bort lite lös tapet...
Först en bild av taket som jag igår tog bort lös flagnande färg från och så här såg det ut innan jag spacklade taket en första gång.
I dag har jag slipat taket och spacklat en gång till...ja å så skulle jag bara ta bort lite lös tapet...Nån gång under åren har det spikats upp masonit ovanpå putsen i detta rum och den är satt med den grova sidan in mot rummet. Hade det varit den släta sidan hade tapeten säkert suttit utmärkt.
Jag som bara tänkt måla lite...nu måste jag sätta upp papp på väggarna innan jag kan måla.
Detta projekt kommer nog ta liiiite längre tid än jag trodde från början.
Barnrum

Igår fick jag världens ryck och började röja ur sonens rum. Nu ska det rustas upp, äntligen.
Han fyller fem år nu till våren och fortfarande har han sin säng i stora sovrummet.
Jag har inte velat att han ska vara tvungen att sova i ett orenoverat rum med sprickor i taket osv. Han har tom själv klättrat upp på skänken och försökt tejpa igen taksprickorna. Det är inte bra feng shui att ligga och sova under sådana så därför har jag alltid sagt att hans rum ska renoveras innan han behöver sova där inne.
Idag har jag tömt resten av rummet och täckt in golvet med skyddspapp. Spackel och slippapper är inhandlat. Imorgon ska jag börja riva tapet, spackla och slipa.
Till veckan ska jag försöka få tag i en matt vit färg som andas som jag kan måla tak och väggar med. Personalen på Coop tittade konstigt på mig när jag frågade efter en färg som låter huset andas och undrade "Har ni stora problem med fukt?".
Lite märkligt tycker jag att man blir betraktad som udda och lite konstig när man inte vill klä in sitt hus i plast, isolera med cancerframkallande glasull eller måla med latexfärg. Själv tycker jag att det är konstigare att vilja göra det. Jag skulle inte vilja rulla in mig i gladpack och gå omkring i det sen. Hur bra skulle min hud må av det? Inte bra alls, är jag helt övertygad om.
För att få plats att flytta in sonens säng in i hans rum sen när renoveringen är klar behöver jag sälja en skänk som vi inte kommer att ha plats för längre (se bild nedan). Den finns inlagd på loppisen HÄR.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






