Kaktusfeber

Låter ju som en hemsk sjukdom...kaktusfeber...men när det rör sig
om att vara galet förtjust i våra torktåliga små vänner med taggar
så är det inte så illa.

Vi hade dem hemma i mitt barndomshem på 70-80 talet i mängder.
Mammas high chaparal (som förövrigt egentligen inte ens är en kaktus
men som jag räknar dit ändå för den sticks) växte från golv till tak i
flera omgångar med nedkapningar mellan varven.
Min mosters megakaktusar på fönsterbrädan ingav stor respekt och
när de blommade ringdes det runt till släkt och vänner.
Det var lite annat på den tiden...man vårdade det man hade oavsett
vad det gällde.

Jag kan inte säga att jag ärvt deras gröna fingrar...verkligen inte...
men jag försöker bli bättre på att komma ihåg vattenkannan.
Kaktusar är ju i alla fall tacksamma så tillvida att det gör inget om
man glömmer vattna på ett par veckor. De strävar vidare trots att
de inte planterats om på åratal, trots gassande sol på fönsterbrädan
och trots att de inte varit i närheten av ordet gödning.

Intressant läsning om kaktusar hittar du HÄR.

Mitt fönster i sovrummet i dagsläget...






XO


3 kommentarer:

Meta sa...

Det är kul med blommor. Med jämna mellanrum återkommer de som favoriter hos oss.Det finns många roliga kaktusar..Kan inte säga att jag älskar dom men jag gillar dom. Har funnits med mig sedan jag flyttade hemifrån för en massa år sedan.Minns åxå Svärmorstungan och rosetten. Den ser vi inte ofta av nu, kanske dax att ta fram de i ljuset åxå , på tal om växter från förr.
Ha det gott i helgen och massor av sol önskar jag dig i ditt fina hem.
Kram Meta

an angel at my table sa...

Mycket snyggt älskar dina nya alster som du säljer! Go girl! Jätte vackert. Allt gott Mari

KUNIs little white castle sa...

A special love but I must say, it looks really good!