Gunnebo slott och kulturreservat

Så nära men ändå så långt bort... i Mölndal har det, hela mitt liv,
legat ett vackert litet sommarslott vid namn Gunnebo. Jag har
passerat skylten hundratals gånger och nu äntligen har jag för
första gången följt skyltningen ända fram och upplevt platsen.

Häng med på en runda i köksträdgården!

Först en bild på slottet med blomsterparken nedanför.
Det är så roligt att Gunnebo lever och återskapas,
att orangerier byggs upp med gamla metoder och
efter den gamla förlagan. Det skapar både arbets-
tillfällen och ger ett utdöende hantverk chansen att
leva vidare genom utbildning av nya hantverkare.
Dessutom är det fritt för allmänheten att vandra runt
i den vackra parken och kulturlandskapet runt omkring.


 Ganska raskt förflyttade jag mig till väsentligheterna...
köksträdgården! :-)


 Det är två rejäla köksträdgårdar som återskapats
och det är imponerande att se hur välskött allt är.
Har inte koll på vad allt är men kan kanske vara
Pepparrot på bilden nedan?


 Stora kvarter med träkant runt och grusgångar emellan.
Innanför träramarna, upphöjda frilandsbäddar med fina
halmgångar mellan bäddarna.


 Inte ens en slottsträdgård klarar sig undan glupska sniglar
så träkvarteren har elstängsel för att markera, hit men inte längre!


 Som yttre inraming i köksträdgården finns hus på två sidor,
varav detta med en pampig stengrund. Övriga två sidor har
häck och stenmur med spaljéade fruktträd på. Tänk vilket fantastiskt
microklimat det blir! All solvärme som denna sten ska lagra
och återge under kyligare nätter. Mums för känsliga växter det!


 Bland alla grönsaker finns också fägringen...


På min önskelista:
Värmemagasinerande stenmurar
Snigelsäkra odlingsbäddar
Frodiga goda grönsaker
Lust och solsken


 Bra med en organiserad barnkammare!
Kallbänkar med glas som kan lyftas på under
kyliga kvällar. Perfekt för avhärdning av små plantor.
I bakgrunden syns stenmuren med träspaljé framför
där fina fruktträd klättrar organiserat.


 Drömmer om att detta vore MIN köksträdgård!
Hade behövt köpa en juicepress för att hinna få i mig allt grönt ;-)


 De var en hel del trädgårdspersonal som krattade, grävde,
planterade, vattnade. Jätteskönt faktiskt att se att detta inte är EN mans
verk utan ett gemensamt teamarbete. Det gör att jag skalar ner storleken
på mitt planerade köksland här hemma.


 Breda grusgångar runt kvarteren där skottkärror och cykelkärror med redskap
får plats att köras. Och smalare gångar med halm runt frilandsbäddarna så man
vet var man kan sätta fötterna för att inte trampa till den luckra jorden.


 Ser ni vilka förutsättningar för ett gynnsamt microklimat?!
Huset med sin höga stenfot, häcken med det värmemagasinerande
och vindskyddande berget bakom.


 Massor av rabarberplantor. De har café/restaurang på Gunnebo
och jag har inte varit inne där än men om jag fattat rätt så odlas
allt ekologiskt och används sedan i cafét/restaurangen.
Närodlat på riktigt!


 Orangeriet vid den andra köksträdgården.


 Även här en rejäl stenmur som ger ett gynnsamt microklimat.
Å så är det ju såååå snyggt med stenmurar som ramar in.

När jag på dinosauriernas tid kikade bakom den höga vita
stenmuren på Läckö slott för att se vad som dolde sig bakom
och till min stora förvåning upptäckte...en trädgård...
Tyckte det var konstigt att man gömde en fin trädgård bakom
en hög mur. Vore det inte bättre att riva muren så man såg
trädgården från alla håll? Nu, hundra år senare, fattar jag varför ;-)


 Alla känsliga medelhavsträd som Lager, Citron och annat har
fått vila i orangeriet över vintern. Nu har de fått komma ut på
avhärdning iklädda fiberduk som skyddar mot solens brännande
strålar på dagen och kylan nattetid. Två veckor ungefär tar det
innan de har vant sig och slipper sina mössor.


 Purjolök...tror jag. Kanske övervintrad t.o.m?


 Sallad som är förkultiverad inne och nu precis utplanterad.
Fina mönster blir det också med olika färger som sätts
symmetriskt. Pinnar med något jox på för att få rådjuren att
förstå att det inte är till dem bordet är uppdukat.


 Precis utplanterad och vattnad i näringsrik jord.
Nu är det dags att börja växa på allvar.


Trädgårdsmästarens bästa hjälpmedel.
Överallt tunna linor som markerar inte bara kvarteren
och gångarna utan också höjden på odlingsbäddarna.


 Det går inte att vara trädgårdsmästare och gå och dra fötterna
efter sig. Då ligger man snart platt med näsan i myllan! :-)
Snubbeltråd...överallt!


 En och annan konstig blick får man räkna med när man står
bakom ett plank och fotograferar komposten.


Men är komposterna och halmförrådet så här vackert så
tål det att fotograferas tycker jag.


 Komposten är slutet på köksträdgården och början på djurgården.
Fast det hanns inte med denna gång. Kanske nästa...för nu hoppas jag
att det inte dröjer hundra år till innan vi ses igen, Gunnebo och jag.



XO

1 kommentar:

Meta sa...

Tack för en härlig vandring genom den fin och välordnade trädgården Det är ett så fint och härligt ställe att fördriva tiden på. Är det fint väder så är det desto bättre sist jag var där så regnade inte lika kul då blev det bara en gofika.
Ha det så gott
Kram Meta