Segla i Kroatien, del 2

Inlägg i samarbete med Croatia full of life.

Nu har jag varit hemma ett par dagar och hunnit smälta intryck och redigerat de sista
bilderna från seglingsresan i Kroatien.

I förra inlägget kunde ni läsa om resans första och andra dag. På kvällen andra dagen
när vi klev av taxibåten i hamnen på Palmizana gick vi brygga upp och brygga ner för
att leta efter var skepparen lagt Bella, vår båt. Många av de större motorbåtarna har blå
belysning som lyser upp vattnet under båtarna kvälls- och nattetid. Ljuset lockar till sig
fiskar och att gå på bryggan och titta ner i det klara vattnet är som att titta rakt in i ett
gigantiskt akvarium. Så vackert! Jag blir alltid så himla badsugen när jag ser det kristall-
klara vattnet och de små vackra fiskarna.





Dag tre vaknar vi upp till ett soligt, varmt och skönt Palmizana. Vi hade blivit varnade
för sämre väder men tänkte att vädret ändrat sig så det blev sommarkläder och efter
frukost åkte vi taxibåten över till Hvar för att gå på guidad tur.

När vi var i Kroatien i Maj och Augusti 2017 så hörde vi talas om en kalla vinden från bergen, Bora. Många platser längs vägarna, särskilt höglänta, kala områden på öarna har ofta en varningsskylt föreställande en bil som utsätts för kraftigt regn och hård sidvind. När man åker där en solig och fin sommardag är det svårt att föreställa sig att vädret kan vara särskilt hårt. Därför var det intressant när vi gick den guidade visningen i Hvar och mörka moln från bergsmassiven på land tornade upp sig på himlen. En i gruppen som bor i Kroatien sa "nu kommer den mörka Boran". Vi stod och tittade på utsikten uppe vid fästningen när plötsligt från en sekund till en annan sjönk temperaturen med minst 10 grader. Det var som om någon öppnat ett stort kylskåp ovanför oss och all kall luft föll ner och trängde undan den varma. Regnet som följde piskade hårt i sidled och på restaurangen där vi skulle äta lunch under stora parasoller fick personalen ösa vatten med gummiskrapor från sittbänkarna och vi fick sitta inlindade i filtar.




Resan med den öppna taxibåten tillbaka till Palmizana blev kall men himmel så skönt det var att
komma ner i segelbåten och dra på sig långbyxor, jacka och mössa! Jag stegade dessutom till
öns lilla butik och köpte chokladpulver så vi kunde värma oss med varm choklad under kvällen.
Gott!

Efter en andra natt vid Palmizana så segalde vi dag fyra vidare mot Komiza på ön Vis.
Förra året fick vi ligga vid boj i viken utanför Komiza men i år fanns plats vid piren.
Toalett och dusch i hamnen var dock inget att hurra för. En för damer och två för herrar
typ men bortsett från brist på hygienutrymmen är Komiza verkligen en mysig liten by.
Vackert belägen mellan bergen och med en kyrka uppe på höjden som badar i kvällens
sista solstrålar.





När vi skulle lämna Komiza på morgonen den femte dagen så fastnade en nätsäck
i båtens propeller. Skepparen dök ner och försökte skära loss den men den var för hårt insnurrad.
Vi blev istället bogserade ut ur hamnen av en annan båt i sällskapet och jag vet inte riktigt om
tanken var att de skulle bogserat oss hela vägen men att det inte gick för att det var för hård sjö,
eller om meningen var att vi skulle sätta segel utanför hamnen men fick vända för att det blev för farligt när vi kom ut på öppet vatten och vågorna var åtminstone två meter höga.
Vände gjorde vi i alla fall och sista biten innan vi klev i land i Komiza igen fick vi åka
gummibåt medan skepparen ankrade i viken för att skaffa bättre utrustning för att kunna
få bort plasten från propelleraxeln.




Vi tog en taxi över ön till staden Vis. Där väntade lunch i värmande sol och
en Mamma Mia-tour eftersom tvåan, Here we go again, spelades in på ön.
Vi fick besöka olika inspelningsplatser och avslutningsvis skumpade vi över bergen
på mindre bra grusvägar till en strand som varit med i filmen. Där tittade vi på
solnedgången innan vi skumpade tillbaka i mörkret. Väl tillbaka i Vis hade skepparen
just anlänt med vår båt. Han hade under dagen frigjort propellern och när sjön
lugnade sig fram på eftermiddagen hade han seglat runt ön från Komiza till Vis.



Sjätte dagen seglade vi från Vis till Maslinica på ön Solta. Här gick vi på guidad visning av
Martinis Marchi Heritage Hotel. Ett 300 år gammalt slott som byggts om till hotell med sju
lyxiga sviter. Efter visning och lunch hade vi ett par timmar fri tid så Anna och jag gick till stranden och solade och badade. Detta var resans andra dopp och vi var så glada att värmen hade kommit tillbaka efter de senaste dagarnas kalla vindar.


Dag sju, sista dagen ombord, åkte vi från Maslinica till Split. Jag stod längst fram på båten
och njöt av den sista timman på havet medan vi sakta närmade oss Split. Fotograferade båtar
och blånande berg, stängde av kameran och stod och tittade ner i det djupt blå vattnet.
Det var så vackert med solstrålarna som spreds som en solfjäder vattnet. Plötsligt ser jag
en delfin simma förbi i full fart rakt framför mina fötter. Lika snabbt som den dök upp,
lika snabbt var den borta. Jag tittade för att se om den hoppade eller kom tillbaka men det
var bara det enda ögonblick jag såg den. Så sagolikt! Detta var tredje gången i livet jag såg en
vild delfin. Första gången var när jag åkte färja mellan Grekland och Italien när jag var 20 år.
Andra gången var förra sommaren när jag seglade i Kroatien och en hel flock delfiner dök
upp med bebisar och allt. Den gången hann jag få dem på bild.





Väl inne i Split var det guidad tur i den gamla stadsdelen och några bilder blev det men det var väldigt mycket folk överallt så det var inte lätt. Nä, livet på öarna passar mig bättre. Små byar och
mer lagom med folk! Efter lunch checkade vi in på Radisson Blu och hann med ett dopp i havet innan vi åt sista gemensamma middagen på tavern Varos. En god natts sömn och på morgonen dag åtta åkte vi till flygplatsen för att åka hem till hösten i Sverige.


Avslutar med  några bilder från första kvällen. Kvällen då vi seglade från Marina Kastela till Milna.
(Ett par andra bilder från Starigrad har visst smugit sig in också ;-).




Tack för denna gång Kroatien! Hoppas vi ses igen!



1 kommentar:

Meta sa...

Vilken underbar resa. Det är härligt att minnas när stormen drar in här över oss i hösten och vintern. Tack för att du delar med dig till oss.
Ha det gott
Kram Meta