Kroatien del 4 - Istrien

Studieresa i samarbete med Visit Croatia @croatiafulloflife

Nu är det över en månad sedan Anna och jag kom hem från
vår studieresa i Kroatien och äntligen har jag tagit mig igenom
berget av bilder. Det första inlägget handlade om Opatija,
Det andra om Lyxhotellen på Losinj, det tredje om ön Losinj
och nu har vi kommit till Istrien.

Istrien är den västligaste delen av Kroatien och i denna del av
Kroatien är det många som talar Italienska eftersom Istrien varit
en del av Italien. Kroaterna lär sig fortfarande Italienska i skolan.
 
Först besökte vi en skulpturpark "Park skulptura na Dubrovi"
och sedan åkte vi till Rabac där vi gick längs strandpromenaden.
Inte utan att jag längtar tillbaka nu när jag ser bilderna av det
smaragdgröna vattnet.



Efter strandpromenaden i Rabac åkte vi uppför kullen till grannbyn Labin.
Vilka gränder, vilka hus, vilken utsikt.


Alla de gamla byarna vi besökte i Istrien hade handgjorda gatstenar
som var räfflade för att de skulle ge bättre grepp längs de branta
gränderna. Men århundraden av slitage hade ändå gjort dem rätt hala.
Jag är glad att jag gick i gympaskor med bra grepp.
Men man blir rätt ödmjuk när tanken går till den mänskliga
handens arbete som är nedlagt på alla dessa stenar.



Nästan alla de gamla byarna är byggda uppe på kullar med 
vidunderligt vacker utsikt. Jag tänker att anledningen till
byarnas placering är att det var lättare att upptäcka fienden
och försvara byn mot anfall om man byggde på en höjd.



Många bilder från vidunderligt vackra Labin blev det.
En lugn och vacker by där historien är närvarande överallt.





 Hej där lurviga vovve på vift!





Inte förrän vid midnatt var vi framme vid nästa stopp, Fažana.
Morgonen efter gick vi en rundtur i byn tillsammans med representanten
för Fažanas turistbyrå. Vi bodde på Viletta Phasiana och åt frukost i solen
med utsikt över småbåtshamnen. Vår och lite småkyligt enligt Kroaterna,
som en av Sveriges skönaste sommarmornar enligt oss! :-)


Långgrund och härlig strand mitt i Fažana.


Femte morgonen körde vår genommysiga chaufför oss till staden Pula.

I Pula mötte vi resans roligaste guide, Ms. Nada Bonca som egentligen
är veterinär men som för två år sedan sadlade om till guide för att
det är lättare att försörja sig som guide än som veterinär (!)

Hon började med att deklarera att hon inte gillade Anna
för att hon var så vansinnigt brun, och efter det isbrytande
asgarvet så fortsatte roligheterna varvat med en stor mängd
information om Pula, Istrien och Kroatien i stort.
Mycket imponerad över hennes kunskap.

Pula är Istriens största stad och här finns en över 2000 år gammal
amfiteater, världens 6:e största. Den användes till gladiatorspel
och rymde 23000 åskådare.


I de underjordiska gångarna under amfiteatern finns bland annat en karta
som visar hur kartorna såg ut på romartiden. De innehåller mer information
än man kanske tror vid första anblicken. Färdvägarna är markerade som röda
linjer med trappsteg. Avståndet mellan varje trappsteg var så långt som man
han färdas under en dag. Så är det långt mellan trappstegen var det alltså
lätt terräng medan vissa områden har tätt mellan stegen och där är det
då bra att vara förberedd på att det är bergigt och besvärligt att ta sig fram.
Tänk så finurligt sätt för att kunna beräkna antal resdagar.
Nästan lite som google maps kan man säga! :-) ...fast 2000 år tidigare.


I rummen under amfiteatern finns också en samling lerkrus som hittas
överallt vart man än gräver i de gamla byarna i Istrien.


Det Italienska arvet ger sig till känna lite varstans,
inte minst när man står utanför den mäktiga Amfiteatern
och får känslan av att man lika gärna kunde ha befunnit sig i Rom.


"The return of the Pigeons" ...det kunde ju varit en titel till en
skräckfilm, men nu är det en modell av Pula som fått besök av
ett par törstiga duvor.


På bilden nedan syns byggnader från fyra tidsepoker intill varandra.
Längst till vänster en byggnad från rommartiden. Till höger om den
en byggnad uppförd under den Italienska eran. Ytterligare till höger om
den en vackert utsmyckad byggnad från den Österrikisk-Ungerska eran,
och längst till höger en byggnad uppförd under den Jugoslaviska tiden.


Det är roligt när man går förbi hus och har lärt sig avgöra från
vilken tidsepok de kommer. Här är två vackra till från den
Österrikisk-Ungerska tiden.


 Dag 6 började med en tur till staden Rovinj. En historisk pärla den med.
Ett myller av gränder, människor, butiker och caféer ...på en kulle med
branta stenslagna gränder och mängder av historiska byggnader.

Överallt där man gräver i dessa gamla städer stöter man på spåren från antiken.
Mosaikgolv, lerkrus, murar.


Utsikten mot Rovinj som ligger på en halvö och kröns på toppen av den
mäktiga St. Euphemia katedralen där en sakrofag från 500-talets rommarrike
finns med relikerna av helgonförklarade martyren Euphemia.


Inne i katedralen på båda sidor om sakrofagen finns stora målningar,
den ena föreställande Euphemia som efter dagar av tortyr kastats som
föda åt Lejonen, och den andra föreställer en pojke och hans oxar som
bärgar sakrofagen när den hittades i havet.
Även om historien säkerligen broderats ut så är det ändå en nästan
overklig känsla att stå och titta på dessa gamla föremål och målningar
som är det närmaste dåtidens fotografi vi kan komma.


Efter Rovinj gick färden vidare till Kroatiens enda fjord, Lim fjord, för lunch,
och därefter till byn Porec där vi hittade denna trötta misse som inte brydde
sig det minsta om att få en kameralins uppstucken vid nosen.



Överallt historiens vingslag. I Porec besökte vi Eufrasian Basilica som
finns med bland UNESCO´s världsarv.




Sista dagen innan hemfärd gjorde vi ett stopp i byn Pazin som ligger i centrala Istrien.
Naturen är mäktig här med en djup ravin där Pazinčica river dyker ner i underjorden
för att sedan via underjordiska sjöar rinna ut i den fjord, Lim fjord, vi besökte dagen innan.

Över ravinen går fyra stycken Zip line-banor där man kan åka zig zag över ravinen
hängandes i en sele och med makalös utsikt över floden, grottan och slottet.
Så här skriver Istriska turisbyrån om platsen...

>>Adrenaline attraction you will remember!
It starts on Hotel Lovac Green terrace in Pazin, and is divided in four parts.
First two lines are 80 meters long and they are preparing us for main lines
that are crossing the canyon. Third line is 220 m long, with an average speed of
50 km/h and the maximum height of 100 m, just above the sinkhole.
We land in the yard of the Writer's house. Here is a starting point for our last and longest
line (280 m), which gives you enough time to enjoy the unusual view on a grandiose abyss and
a medieval castle on its cliffs. We land on the belvedere above the Grandma's house cave,
exactly on the spot from where the famous photo was taken, which was used by illustrator
Leon Bennetpreparing gravure for Jules Verne's novel "Mathias Sandorf".<<

Nedan, den näst längsta zip linen går över ravinen.
En kittlande men härlig känsla att kasta sig ut där.


Utsikt mot The castle of Pazin med zip line i förgrunden.


Pazinska jama - Pazin cave. Jag som alltid har fascinerats av berg.
Gillar verkligen Kroatien som bjuder på allt från höga bergskedjor
till medelhavsklimat med allt fantastiskt som kan odlas där.


Så om jag skulle sammanfatta min upplevelse av Kroatien
är det att Kroatien känns som ett vänligt, tryggt och säkert land.

Vår chaufför och våra guider lämnade både nycklar,
telefoner och plånböcker på restaurangborden när de
lämnade borden för en stund.

Vi fick veta att i Kroatien är det ingen fara att vara ute
och röra sig på kvällarna ens om man är kvinna och går ensam.

Jag tyckte vägar och trafik kändes lugnt och säkert med
Svenska mått mätt. Inte som i Grekland där det körs med
betydligt hetsigare temprament och störst går först (tills
två jämnstora möts och det ska tutas och gestikuleras
ut genom rutan, haha.

Och så går kranvattnet att dricka, och man kan spola
ner toapappret i toaletten och slipper lägga det i en korg brevid.
Stort plus för det!

Me like Croatia!

Hoppas ni tycker att det har varit roligt att få följa med på resan
genom bloggen och kanske inspirerats till att utforska Kroatien själva!

XO


Jobbfilosofi med spa-tips

Hej på er!
Jag har ett inlägg kvar med en massa fint från Kroatien som jag
vill visa er, men det blir ett stort inlägg så jag sticker emellan
med ett tips från en småländsk pärla.

För mig är det så att borta är bra men hemma är bäst.
Så när Anna och jag är iväg på våra reportageresor
vill vi bo så att vi får en upplevelse som gör det värt
att vara hemifrån efter arbetsdagens slut.

Anna är en mästare på att hitta pärlor där vi på kvällen,
efter jobbet, kan tex. träna, relaxa och äta gott.

Nu senast bodde vi för första gången på Hooks Herrgård
ett par mil söder om Jönköping.


Den gamla herrgårdsbyggnaden hade många fina salonger.


Vackert målade väggar.


Vackra kakelugnar.




Vacker herrgårdsmiljö med huvudbyggnad och två
flygelbyggnader plus modern spa- och fitnessanläggning
samt restaurang och golfanläggning.


Här är rummet vi bodde i.


Spaanläggningen var jättetrevlig och hade förutom en pool att
simma i inomhus även en varm 38 gradig pool att sitta i och en
kallkälla att doppa sig i efter att ha bastat i de tre olika bastu
som finns. Vi satt en stund i den härliga bastun med saltvattenånga men
vi hoppade över kallkällan och gick istället runt i ett bad som på ena
sidan var 38 grader och på andra sidan 12 grader. När fötterna gick
växelvis i kallt och varmt vatten kunde man känna hur det fick
fart på blodcirkulationen och det sades vara särskilt bra om man
som vi tränat innan.


Vilstolar och avslappnande vattenfall samt en fotbadsanläggning
fanns också inomhus. Där ute fanns solsängar, två härliga uppvärmda
infinity pooler, en under bar himmel och en med hydromassage
under utskjutande tak. Brevid fanns också en större swimmingpool.


Gymmet har en underbar utsikt över sjön och golfbanan.


I restaurangen kunde man äta riktigt god och vällagad mat.

Nu har jag inte tränat på två dagar men jag har fortfarande
träningsvärk i mage och ben efter vårt senaste pass.
Det är alltid bra att passa på att träna när vi är iväg då
Anna får mig att pressa mig lagom mycket mer än vad jag
egentligen orkar och väldigt mycket mer än om jag tränat
på egen hand :-)

XO

Kroatien del 3 - Mali Lošinj & Osor

Studieresa i samarbete med Visit Croatia @croatiafulloflife

Mali Lošinj är den största byn på ön Lošinj.
Vi hade inte så mycket tid på oss här men ett
besök på Museum of Apoxyomenos hann vi med.




 Apoxyomenos är en bronsstaty från antiken som hittades av en belgisk
dykare i vattnet vid Vele Orjule nära Lošinj´s sydöstra kust under 1997.
1999 fick Apoxyomenos åter komma över
havsytan efter nästan 2000 år på havets botten.

Statyn föreställer en av grekiska antikens atleter som skrapar bort
olja, svett och lera från sin hud efter träning eller tävling.


Innan statyn kastades överbord från ett skepp
hade en mus byggt bo inne i den ihåliga statyn.
I boet fann man växtdelar som ger en fingervisning
om vad människorna åt under antiken.


Under rundvandringen i muséet fick man se en film om hur statyn
hittades, bärgades och hur den 7 år långa restaureringen av statyn gick till.
Sedan gick vi i en gång och fick se statyn från olika håll genom
små runda fönster. Nedan ser ni första vyn som visades upp.



Genom tittfönstren fick man fotografera statyn, men när vi
slutligen kom in i rummet där statyn står var det fotoförbud.


Efter museibesöket åt vi lunch på restaurang Diver,
precis vid vattnet strax intill hotell Bellevue.



Från restaurangen hade vi utsikt över viken och bryggan där taxibåten
låg förtöjd som vi efter lunch åkte ut med på en guidad tur.


Färden med båten gick från hotellets vik söderut längs Lošinj´s västkust till sydspetsen
och lite runt den där vi fick se platsen där man fann Apoxyomenos.

Detta var en viktig och vältrafikerad led för skeppen under antiken.
En teori är att skeppet där Apoxyomenos färdades överraskades av en
svår storm och att besättningen var tvungna att dumpa en del av
skeppets last överbord.

På bilden nedan ser ni Lošinj till vänster och Vele Orjule till höger.


Inte långt från platsen ligger två andra små öar.
Ilovik och Sveti Petar. På Ilovik bor de levande
och på Sveti Petar begraver de sina döda.


Utsikt mot Sveti Petar "where only dead people live".


De visade oss också en lagun med helt fantastiskt turkos vatten
där vi badade och simmade med ett helt stim av nyfikna fiskar.





Fjärde dagen lämnade vi Lošinj för att åka mot Istrien.
Färden till och från Lošinj gick via en slingrig väg på den bergiga ön Cres.
Cres och Lošinj var från början en sammanhängande ö, men under antiken
grävdes en smal kanal nära staden Osor för att skeppen skulle kunna ta sig
fram snabbare längs den viktiga rutten i Adriatiska havet. 


I den 3000 år gamla staden Osor stannade vi
till för en rundvandring och för att äta lunch.

3000 år!
Det är en rätt maffig ålder för en stad.
Min hemstad fyllde 100 förra året.




I Osor mötte vi en man som hade varit ute och
plockat vildsparris och dillen från fänkål.
Jag bad att få smaka en liten kvist från fänkålen
och en explosion av lakritssmak fyllde munnen.
Plockad direkt i naturen och så helt väsenskild
från det vi kan köpa i de svenska grönsaksdiskarna
på stormarknaderna. Det får mig att fundera över
om grönsakerna i den storskaliga livsmedelsindustrin
ens varit i kontakt med riktig jord och solens strålar.



Lunchen på Konoba Adria i lilla pittoreska Osor var en stor överraskning.
Att i denna lilla lugna ort hitta en liten familjerestaurang där man
kunde få all mat glutenfri (och vegansk om man vill).
Anna som är väldigt noga med att inte äta gluten kunde här
njuta av friterad bläckfisk och vi fick även njuta av mina
favoriter, färskpressade hälsosamma juicer.

Konoba Adria, stället där antiken möter den senaste hälsotrenden.
Men jag tänker också att det faktiskt kanske är så att även om det
som tillagas och serveras nu känns modernt och väldigt hälsosamt
så kanske det inte är så långt från det man åt just under antiken när
Osor hade sin storhetstid. Färsk fisk och skaldjur direkt från havet och
växter som plockas vid stränderna.

Restaurangägaren är ute med sin egna fiskebåt och fångar
fisk och annan seafood till restaurangen dagligen.


Efter lunchen åkte vi vidare längs de slingrande vägarna
över bergen på ön Cres och tog färjan tillbaka till fastlandet.

Nästa blogginlägg handlar om våra dagar i området Istrien.

XO