Jag är kär och vill bli miljonär...
Vet ni, jag måste berätta. Idag, när regnet vräkte ner passade jag på att ta en tur för att se om jag kunde få tag i gamla textilier. När jag hittat det jag ville tänkte jag låta GPS´en ledsaga mig den närmsta vägen hem. Men det blev lite som när jag och bloggtjejerna var ute på loppisrunda i Småland . . . vi hamnade på små kostigar och även denna gång ledde GPS´en in mig på en liten grusväg. Det kändes som att jag åkte åt helt fel håll men jag tänkte att äsch jag kanske får se något fint även om det tar lite längre tid. OM jag fick se något fint! Så åker jag där i maklig takt genom en allé och plötsligt uppenbarar sig den mest fantastiska Karolinergård jag någonsin sett. Orörd sen 1700-talet låg den där och slumrade sin törnrosasömn. Jag stannade bilen, gick ut, förbannade mig själv över att jag inte hade kameran med mig. Faluröd träfasad, profilerade fönsterfoder i pärlgrått, fönsterbågar i ockragult, dörrar med vackra omfattningar. Taket var valmat och belagt med enkupigt tegel och